Kyrkorummets symbolik 
Texten och teckningarna är framtagen för Dig som besökt Jakobsbergskyrkan många gånger eller kanske aldrig besökt vår kyrka och gärna vill veta mer om kyrkorummet. Se detta som en hjälp att se former och symboler i kyrkobyggnad och inredning. Det finns även en folder i kyrkan med detta material som kan användas vid en rundvandring enskilt eller i grupp.

Väggarna i kyrkorummet
Väggarna i kyrkorummet är av brunt tegel, en stil som återspeglar den epok då kyrkan uppfördes. Någon kanske därför tycker att rummet känns mörkt och tungt. Men det finns liv i stenen.
Tittar man noga, ser man att stenarna visserligen alla är vanliga vinkelräta tegelstenar, men att de ändå uppvisar påtagliga olikheter. Vilka individuella drag varje enskild sten än må ha, så bildar de ändå tillsammans en helhet, ett hus byggt till Guds ära och tjänst. Så är det också med människorna, som samlas i detta rum, var och en är unik, och alla har olika egenskaper. Om vi inte stannar vid ett ytligt betraktande utan lär känna varandra på djupet, finner vi att alla dessa egenskaper kompletterar varandra och ger liv åt gemenskapen. Samtidigt inser vi att i grunden är alla människor lika och av alla tillsammans bygger Kristus en församling till Guds tjänst och ära. “När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge.”
(1 Petr 2:4-5a)

Fondväggens utsmyckning
Fondväggens utsmyckning består endast av ett enkelt träkors. Det står oskymt längs kyrkorummets huvudaxel, som fortsätter ut genom salens dörrar och kyrkans entréport. Korset både kallar oss in till trons centrum och sänder  oss ut till livet i vardagen utanför.
Ytterväggen bakom är genombruten, så att korset även finns närvarande i livet utanför kyrkan. Det tomma korset, som förkunnar den uppståndne Kristus, är kärnan i kyrkans budskap och det genomsyrar allt. Därför går korsets ekträ igen i dopskålens fundament, nattvardsbordet, predikstolen, orgeln, pianot och bänkarna. 
 
“Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.” (Ef 1:22-23)

Kring korset
Kring korset grupperas attributen för sakramenten, de handlingar som Jesus Kristus uppmanat till. Omedelbart framför står nattvardsbordet, där Herrens måltid dukas och dit församlingens offergåvor bärs fram, ett tecken på gemenskap i den gudstjänstfirande församlingen. Det kallas ibland också förbundsbordet, eftersom nattvarden är det nya förbundets måltid och innebär åminnelse och delaktighet av Jesus Kristus till syndaförlåtelse och gemenskap, tacksägelse och hopp.

“Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ‘Tag och ät, detta är min kropp.’ Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: “Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” (Matt 26:26-29).
I många andra traditioner kallas detta bord altare. Även om det har samma funktion får då offermotivet en kraftigare betoning.

Nattvardsbordet 
Alla kristnas lika ställning inför Gud framhävs genom att alla har fritt tillträde till nattvardsbordet. I vanliga fall finns inget knäfall framställt, det används endast då dess funktion behövs. Det kan annars lätt uppfattas som en gräns mellan församling och pastor.
“Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss.” (Hebr 10:19-20)
 
Nattvardsbordet är vanligen smyckat med blommor, som ofta väljs med en symbolisk koppling till aktuell tid på kyrkoåret. Så kan man t.ex.på långfredagen se fem röda rosor som en påminnelse om Jesu fem sår på korset.
 
“Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade.”

Dopfunt och dopgrav
Till höger om nattvardsbordet står dopfunten ovanpå dopgraven, som är övertäckt då den inte används. Dopets karaktär av att vara ett enda, fast det i den kristna traditionen gestaltas på två olika sätt, betonas genom att både dopgrav och dopfunt finns på samma plats i kyrkorummet.

“Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.” (Ef 4:3-5)

“Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:4) 
Dopets vatten i förening med den gröna oasen vid dopplatsen symboliserar dopets livgivande nåd.

Ljusschakt 
Ett ljusschakt öppnar sig ovanför kors och nattvardsbord. Det kan ses som en symbol för att Kristus genom sitt verk öppnat vägen till himmelen och Guds rike för människorna. 
“Jesus svarade: ‘Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6) 
Den uppåtriktade öppningen påminner oss också om att vi firar nattvarden tillsammans med alla heliga i himmel och på jord i väntan på den dag då Guds rike kommer i härlighet. 

Kyrksalen
Men kyrksalen har ytterligare ett centrum, som ligger mitt i fonden. Där finns predikstolen, som genom sin placering ställer även predikan i centrum. Det är kring Guds ord som församligen samlas vid gudstjänsterna till undervisning, tröst, upprättelse, pånyttfödelse och fostran. För allt detta spelar den muntliga förkunnelsen en avgörande roll.

“Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet.” (Kol 3:16a) 
 
Inredningen
Inredningen illustrerar en utveckling inom Svenska Missionsförbundets församlingar, där man förr nästan enbart betonade det talade ordet men där även det synliga ordet, d.v.s. sakramenten, på senare tid har fått en viktigare och med predikan mera jämbördig roll.
“De som tog till sig hans ord lät döpa sig… Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.” (Apg 2:41-42)

Predikstolen och antependiet
På predikstolen hänger ett predikstolskläde, som föreställer veteax. Det anspelar på Jesu liknelse om såningsmannen:

“En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp, eftersom myllan var tunn. Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.” (Matt 13:3b-9)

Sång och musik
Även sången och musiken har en viktig roll i människors möte med Gud och i förkunnelsen om Guds rike. Detta markeras genom att hela det vänstra partiet av kyrksalens fond upptas av orgel, piano och körplatser, vilket allt är till för att förhöja denna funktion i gudstjänsten.

“Låt er uppfyllas av ande och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.” (Ef 5:18b-20)

Ljusbäraren
Vid den högra sidan av kyrkorummet står ljusbäraren med det stora ljuset i centrum som en symbol för Kristus och med ringar med ljushållare runt omkring. I sin helhet leder tanken till ett jordklot som genomstrålas av kristi ljus.

Ljuset är dock inte begränsat till ljusbäraren. De tända ljusen på nattvardsbordet påminner oss om det heligas närvaro i gudstjänsten. 
“Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.” (Ps 36:10) 
Detta levande ljus sprider sig och fyller hela kyrkorummet genom de tända ljusen i de väggfasta stakarna som omsluter alla församlade.

“Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1 Joh 1: 5-7) 

Andaktsrummets symbolik
Till höger om ingången till kyrksalen ligger andaktsrummet, som har karaktären av ett litet kapell. Här kan man förrätta andakt, enskilt eller i en liten grupp.
“När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)

Här kan också det själavårdande samtalet ske i avskildhet bakom de dubbla dörrarna. På västväggen sitter en bildvävnad. I dess mönster, som konstnären Mona Corbe givit namnet “Andakt”, finner vi återigen det tomma korset med dess förkunnelse om den uppståndne Kristus. Men korset finns här i ett sammanhang som ger anledning till många tankar. Vi kan exempelvis i mönstret se en öppen famn, Guds fadersfamn som öppnar sig mot den sökande människan.

“Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.” (Luk 15:20b)
Den gröna färgen kan vi också se som ett uttryck för den livgivande nåd som strömmar emot oss genom korset, korset som livets träd.

“Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus — av nåd är ni frälsta — och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus.” (Ef 2:4-6)

I rummet finns oftast även en stor kruka, fylld med sand och med ett stort ljus i mitten. Det har samma funktion som ljusbäraren i kyrksalen. Här kan den som så vill tända ett ljus, sätta det i sanden och dröja en stund i bön.

Symboler i kyrkans exteriör
Längs kyrkans fasad mot Kvarnplan finns tre konstverk i rostfri plåt, utförda av Paul Sévéhon. Enligt konstnären har de följande motiv:

1. Närmast entrén avbildas Jesus, som välsignande lyfter sina händer över folket. Detta konstverk har stått modell för församlingens nya logotype.
2. Längst till höger ser man de fyra evangelisternas ansikten. För att understryka att deras budskap gäller även för vår moderna tid finns mitt ibland dem en helt vanlig nutida människa i stort format. Dessutom finns ytterligare ett ansikte, vars innebörd är oklar.
3. Längst till vänster på fasaden syns en bild av jungfru Maria omgiven av apostlarna. 
   
Fondväggens kors genombryter tegelväggen och möter dem som närmar sig kyrkan västerifrån. Mönstret i öppningen är dock något oregelbundet, så att det får karaktär av ett krucifix, speciellt då det är upplyst inifrån och det är mörkt ute. Så ser man alltså först den lidande Kristus, en Gud som är delaktig i världens plåga. Inne i kyrkan ser man sedan fortsättningen i bilden, den uppståndne Kristus, som genom kyrkans portar följer oss ut i världen.
“Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt:28:20b)