Knappt har vi lämnat allhelgonahelgen bakom oss, förrän vi börjar rikta våra tankar framåt – mot advent och mot jul. På alla helgons dag, tände vi ljus för att minnas våra kära och vad de gav oss genom sina goda förebilder. När vi tänder ljus i advent och förbereder vårt julfirande, går tankarna osökt tillbaka till barndomstiden – HEMLÄNGTAN är ett ord, som sammanbinder dessa ljusens helger och högtider på senhösten och vintern.

Många ljusa minnesbilder träder fram, när vi minns vår barndoms jular. Jag blir varm inombords och fylls utav en särskild, nästan helig längtan när jag tänker på mitt barndomshem, på adventstiden och hur vi fyra pojkar hjälpte mor att ställa i ordning allting inför julhögtiden.

Dörrposterna och de vitmålade ytorna i köket skulle torkas med pärlglans. Köksgolvet skulle fernissas någon av kvällarna före julafton. Det låg förväntan i luften som om någon särskild fin, långväga gäst skulle komma på besök.

Vårt liv, antingen vi är unga eller äldre, rymmer en inneboende längtan, en slags HEMLÄNGTAN, men hem till vad? – Det som varit kan vi aldrig få tillbaka. Något verkar ha gå förlorat för oss när vi träder in i vuxenvärlden. Vi kan som barnen inte alltid på samma sätt glädjas åt det som ligger framför.  Låt oss ändå inför den stundande advents- och julhögtiden ta vara på möjligheten att möta Honom, Fredskonungen, som kommer till oss för att gästa vårt hem – gästa vårt eget liv!

Vi behöver inte vända upp och ner på hela huset för att möta Jesus, som kom till vår värld i ringhet och fattigdom. Men vi behöver bli stilla, mitt i bruset omkring oss, för att få kontakt med de skikt i vårt inre, där Frälsaren som föddes kommer till oss och  möter vår längtan.

Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt -
det är advent, det är advent!

Han kommer med ett sällsamt bud
från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och  känt -
det är advent, det är advent!
PoS 109:2,3

Välkommen till  Jakobsbergskyrkan under advents- och jultiden!

Åter får vi sjunga de goda advents- och julpsalmerna. På nytt får vi bedja vår julbön, att vi med Fredsfursten i våra hjärtan kunde arbeta för den värld vi fått som vår boplats. Vi önskar så gärna, att även våra barn och barnbarn skulle ha ett hem, en plats att bo på och längta hem till.

En fin adventstid och en av Gud välsignad Julhögtid önskas Ni alla!

Ebbe Sundström

Följ med mig upp till ett bergspass – pass Gavia på drygt 2600 m ö h i Norra Italien. Den smala bilvägen 25 km upp till dessa höjder skulle aldrig nå upp till svensk vägstandard och krav på trafiksäkerhet, men för den äventyrslystne med ett bergspass i sikte finns ingen väg tillbaka. Utsiktens glädje och hänförelse är drivkrafter att övervinna tilltagande rädslor. Med toppar på uppemot 4000 m på båda sidor om bergspasset, släpper så småningom spänningarna i maggropen och man bara njuter av Guds respektingivande skapelse innan vägen ner till den vackra bergsbyn Bormio påbörjas.

Att följa Jesus Kristus på sin livsvandring skulle kunna liknas vid att ge sig in på vägar eller bestigningar av höjder man i förväg inte vet så mycket om. Även om vi vill leva i den gode Gudens närhet, kan vi ibland känna fruktan. Det är inte alltid, som vi helt lyckas lita på att den väg Han för oss är säker och bärkraftig. Vissheten om bergspassets utsiktsmöjlighet och en säker vändpunkt för uppförsbacken, kan få bli en god bild på den kristna trons bärkraft och modet att övervinna faror och rädslor på livsvägen.

Sommarferien kan ha gett oss utsiktsplatser, både i skapelsen och i sällskap med Herren, som vår följeslagare i livet. Ingen av oss skulle komma på tanken att säga ”pass” eller blunda för en hänförande verklighet, som är oemotståndlig för våra sinnen. Guds vägledning, till vår hjälp för ett ansvarigt liv är en personlig gåva att förvalta. Den kan inte överlämnas till någon annan! Somliga kan ha svårt att se och hänföras över vad andra sett. Vad som för några är en levande verklighet, kan av andra avfärdas som ”passé” eller något, som skulle angå några få, särskilt utvalda.

Jakobsbergskyrkan står åter inför en höst, full av aktiviteter och utsiktsmöjligheter i kyrkans och församlingens gemenskap. Vi inbjuder till konfirmandläsning, alpha-kurs och bibelstudier för unga vuxna varje vecka. Vi inbjuder till studier och samtalsgrupper i olika ämnen, till körsång och musik, till barnmusik och ungdomsarbete i SMU. Att ge sig hän åt en utmaning, övervinna rädslor för det okända, möta nya människor i en ny grupp skulle kunna leda till nya utsiktsplatser. Både nya och gamla vänner får pröva nya vägar i kyrkans landskap och omgivningar. Det är inte lika farligt som att färdas på en oskyddad alpväg, men nog så spännande att upptäcka nya pass, som ger oss helt nya horisonter.

Välkommen med i kyrkans gemenskap i höst!
Ebbe Sundström
Pastor och församlingsföreståndare
i Järfälla missionsförsamling

Hej!

Jag heter Joel Magnusson och är 25 år och i sommar kommer jag vara er sommarpastor under fem veckor (v. 29-33). Något jag verkligen ser framemot och tror kommer bli en riktigt bra tid. Men vem är nu detta? Kanske någon av er tänker… Vilket skall jag därför nu lite kort skall försöka beskriva.

Sedan januari i år bor jag och min fru Evelina i Vällingby. Detta eftersom jag för tillfället läser andra året på THS och pastorsutbildningen där. De första 1 ½ åren av min utbildning läste jag på Teologiska Institutionen på Göteborgs Universitet. Jag är uppvuxen i Fiskebäck som är ett litet samhälle i Göteborg, i en alliansförsamling som heter Fiskebäckskyrkan. Sedan min gymnasietid har jag hunnit med en hel del – bl.a. att arbetat som fiskare, varit volontär på ett barnhem i Indien, arbetat i Göteborgs hamn, församlingsarbete i Elimkyrkan i Götene (½ år) och därefter Södertälje Missionsförsamling (2 år). När jag inte studerar så handlar mitt liv väldigt mycket om sport. Nu för tiden tar detta tyvärr sig mest uttryck från åskadarplats, där det är fotboll som gäller och framför allt ett blåvitt lag från Göteborg. Men jag hoppas snart att åter komma igång med att spela fotboll och kanske göra ännu ett återupplivningsförsök av mitt golfspelande.

På återseende i sommar!

Joel Magnusson

Andligt liv i kyrkans identitet
stavas m-i-s-s-i-o-n

Svenska Missionskyrkan såg dagens ljus i vårt land när året var 1878. Ordet Mission, som betyder Sändning står som gemensam nämnare; i det gamla namnet Svenska Missionsförbundet, såväl som i det nya, där förbund blivit kyrka. Avgörande för om allmänheten kan identifiera Svenska Missionskyrkan är om det finns ett andligt liv som  sänder signaler från Livets Gud, som möter det innersta behovet hos den sökande människan. Detta ger kyrkans namn legitimitet!

Som liten minns jag hur mor alltid hävdade när en nyfödd fick sitt namn och man diskuterade om det var ett passande namn. Det är personen som gör namnet! sa mor Astrid. På samma sätt förväntar sig Missionskyrkans omgivning att vår kyrka skall göra namnet! Bara om vi lever upp till kyrkans uppdrag och sänder livets ord och budskap in i människornas hjärtan, kan vi identifieras som en Missionskyrka. Det gör skillnad om vår kyrka lever i mission, lever i och med urkyrkans oföränderliga uppdrag i en föränderlig tid.

En underbar sommar skänkte oss Skaparen fylld av välsignelser. Sommarens liv förmår ibland skänka oss ny kraft och inspiration, som fyller på med ny kraft att fullgöra missionsuppdraget i kyrka och samhälle. Inte sällan tar man nya tag, antar nya utmaningar efter en semester eller ett sommarlov. Jakobsbergskyrkan lever i ständig förändring där hon ligger tryggt och fast vid Kvarnplan, på en gångtunnels avstånd till Jakobsbergs Centrum. Anställda medarbetare och medlemmar kommer och går, men uppdraget består. Efter sommarens vila, samlar vi nu församlingens krafter för att på ett rätt sätt uttrycka Missionskyrkans identitet tillsammans, där vi alla; ung som äldre kallas till tjänst i vår församling. Allmänheten väntar på ett tilltal.

Må Gud leda vår kyrka och dess ledning i arbetet med att finna framtida medarbetare och förnyas i uppdraget att med iver och engagemang ta del i utvecklingen av vårt församlingsarbete. Andligt liv i Missionskyrkan kan eller får aldrig stängas inne, då blir identiteten uddlös! Andligt liv fyller oss med Guds kraft till förändring och uppbrott. Biskop Nils Bolander gav oss en gång de uppfordrande orden i ett par strofer ur dikten Upprorsmän, stig fram! (från diktsamlingen Korset blommar)
          
           Kristus kallar oss. Hur kan vi tveka?
           Upprorsmän, stig fram!
           Nu är det slut med att kristendom leka.
           Upprorsmän, stig fram!

           Låt oss ej fegt krypa bakom varandra
           På uppbrottets sträva dag!
           Upprorsmän – det är ej alla de andra.
           Det är just du och jag.

Kristi Mission är vår. Svenska Missionskyrkans sak är Järfälla Missionsförsamlings.
Herren lever våga tro det!
Hopp och Framtid – Nuet är vår möjlighet! Gud hjälpe oss var och en att stiga fram och ge oss hän inför höstens arbete, som är skördens tid!

Tillgiven hösthälsning!
Ebbe Sundström

När människovärdet är hotat….

I en tid då medierna  på flera sätt hanterar frågorna kring människors värde i livets början och i livets slutskede, kanske särskilt hur etiken skall formuleras inom vården, känns det angeläget för församlingar och kyrkor att lyfta fram och vidga frågeställningarna kring människans värde under hela livet.

När vi upplever att människans värde är hotat, är det hög tid att ställa frågan:  finns det en särskild kristen människosyn, som vi kan skönja konturerna av i evangeliet? – Hur kan vi i så fall uttrycka en sådan människosyn i den kristna församlingens gemenskap och hur kan vi plantera den vidare i dagens samhälle?

Under mars månad gästas Järfälla av Roland Ernebro, Göteborg. I en särskild bilaga till Järfälla-Nytt – Annorlunda som vanligt – presenteras en temavecka i Jakobsbergskyrkan med pastor Roland, som presenterades i förra numret av Järfälla-Nytt. Utifrån sina olika erfarenheter kommer Roland Ernebro att hjälpa oss med att tänka till i dessa för vår tid så viktiga och allvarliga frågor.

Inom Svenska Missionskyrkan och SMU har man under många år arbetat med olika projekt för att aktualisera frågorna om funktionshindrade människors möjligheter att vara med i församling och SMU – frågor, som givetvis hör ihop med hur vi bäst och praktiskt kan uttrycka en kristen människosyn.

I ett brev till Missionskyrkans distrikt  skrev en gång Roland Ernebro, teologisk sekreterare för projektet Unik och bekräftad: “En tanke som återkommer i Bibeln är att stora och avgörande händelser ofta har ett väldigt enkelt utseende. Det mest fantastiska som har hänt är väl att Gud blev människa, men när detta hände var det en tonårsflicka som födde ett barn i ett stall. När det godas seger över det onda äger rum är platsen en galgbacke där man avrättar förbrytare. Och när den heliga Anden kommer och drabbar världen så tror omgivningen att det är några pojkar som har druckit för mycket. Tala om att de stora orden förverkligas i det lilla sammanhanget! Detta mönster behöver vi återupptäcka. Eftersom Gud kan göra allt kan Han även skapa sensationer och det gör Han ibland, men väldigt ofta väljer Han att gå den enkla och naturliga vägen.”

När människovärdet är hotat får vi mötas till eftertanke och reflexion med en bön om att själva kunna se och upptäcka i de små och nära livssammanhangen, såväl som i det samhälleliga, hur Kristi kärlek och omsorg kan finna sina uttryck hos oss var och en.

Ebbe Sundström